när jag gick igenom mina tidiga tonår hade jag önskat att jag läst fler deppbloggar, låter ju rätt destruktivt men ärligt talat, när man hittar någon som skriver om sin smärta och man kan känna igen sig, FUCK ALLT om inte samtliga blivit en smula lugnare i själen. 
-här är någon som går igenom samma sak, fan va skönt å inte va ensam om denna smärta. 

 

det är så viktigt att vi vågar ta upp ämnet depression, så viktigt för kommande generationer att vi inte sätter en röd stämpel över dokument "psykisk ohälsa" och löser allt med att ge barnet en diagnos och förklara för resten av klassen att Kalle, han föddes lite annorlunda. han twittrar nämligen om sin ångest, det är inte okej.

 

förstår vi inte hur detta kan sluta med ett rep runt en hals i nån garderob nånstans?

 

detta tycker jag är vidrigast med det hela:
jag kommer säkert få äta det här, kommer få äta att jag skriver rakt upp och ner hur det är.

kommer bli nekad jobb i framtiden för nån shonne till arbetsgivare gått in hit å snokat, och då kommer det liksom inte vara så mkt snack om saken. för bruden skriver om sömnlösanätter och kärleksproblem, hon e ju praktiskt taget psykiskt sjuk? shit i cv:et, skit i att hon e trevlig. hon e ju för fan olycklig. euw.
kommer få äta det för jag är inte den som kommer undan med det, är inte någon talangfull konstnär, är ingen vettig författare, är ingen person som kommer undan med ett bagage. 
är vanlig. och vanliga människor måste liksom blogga om dagens outfit, smultronvin på taket och barfotanätter.
(NOW THATS a perfect candidate för d här jobbet. där det komplexa liksom avrundas med vad för jeffrey campbell-skor hen ska ha på sig, superbra)

 

så skev skev verklighet. sopa under mattan, undvika och för guds skull aldrig röra vid hen som yttrar sig om allt det där vidriga som kallas depression. ut m packet typ.

att samhället, trots för många år av existens, fortfarande har denna påle i arslet gör mig mer deprimerad än att snubben man älskade stack.
det gör mig mer deprimerad att jag ska behöva skämmas för vad jag skriver, ska behöva skämmas för att jag många nätter går hem alldeles för full och gråter, ska få skämmas för att jag vågar känna. 
mycket mer deprimerad.

jag vägrar acceptera detta. vägrar att hindra mig ifrån att skriva nåt för att jag måste tänka FRAMTIDA ARBETSGIVARE.
vägrar stoppa tillbaka pinnen i röven och stoppa flödet AV DET ABSOLUT FÖRBJUDNA KNÄPPA ABSURDA ALLDELES SJUKA SINNESTILLSTÅNDET SOM KALLAS HJÄRTESORG.

tänker föralltid prata om min ångest
tänker föralltid fortsätta att använda mig utav ordet knulla istället för älska,

tänker föralltid va öppen med att jag under de svåraste nätterna knaprade valium för att kunna sova(sova, jag ville sova, som jag inte gjort på så många nätter. förlåt för att jag "unnar" mig några timmars sömn, herregud förstår ju verkligen att jag e stämplad typ drugdealer nu, en riktig fara för samhället)

tänker föralltid visa att det är okej att känna om man känner.

 

och det är alla anledningar till att bli anställd."

fuck ja

 

 

 

Ja det var allt för mig, hoppas ni finner er något spännande. Kramar! 

 

Förlåt ni som följer mig på twitter och fått se alla mina tweets om att jag vill ha dessa skor, men jag slog huvet nog idag och fick mig ett beroende, någon sorts besatthet. Redan på stan kom det. Men iallafall så letade jag runt och fan dessa och kunde inte göra något annat än att köpa dom. Nu ska jag bara tvätta otroligt många tvättar, sen är dom min. Jag älskar dom iallafall. Haha kan knappt nämna hur många skor jag har nu, för då blir mamma sur medans ni andra skulle tycka det var en normalmängd för en tjej haha.

 

Letar som en tok efter en sån där lång cardigan, hjälp (!!). Har funnit en men tror den är lite för tjock, nån som vet vart man kan köpa? Vart man kan finna? Nån som säljer? Haha

Tönt jag var ju bara tvungen att uppdatera er lite, eftersom jag har gått och blivit en liten Zara Larsson nörd hehe. Men hon har ju nu släppt alla sina låtar på Spotify nu, hehe nu vet ni. Pussar