Att flera gånger bli missuppfattad. Att flera gånger behöva förklara för folk. Att flera gånger höra hur folk snackar. Det är konstigt hur saker kan missuppfattas och hur saker kan vara så tydliga i någons ögon medans det är helt oklart i någon annans. Men livet är så, kommer alltid vara så. Det gäller bara att leva med det. Det gäller att stunta i allt det negativa, allt som sårar och allt som gör ont. Se lyckan i allt. Se det positiva. Vara glad. Vara med dom som får dig att le, dom som får dig att skratta och dom som lyser upp din vardag. Och verkligen aldrig göra som jag gjorde under en tid, tog ut ilskan och sorgen inom sånt här på mina mest älskade vänner som inte förtjänade det ett dugg, men som ändå inte lämnade min sida. Jag vet inte vart jag vill komma med den här texten, men i slutet av den så vill jag bara säga hur mycket jag älskar mina närmaste. Hur mycket dom betyder för mig, även fast det inte alla gånger syns. För ni är dom som aldrig missuppfattar mig, som vet hur jag är, som förstår mig. Jag älskar er. Och ni vet exakt vilka ni är, mina gofisar.